2019-09-15
Petri sångare svarade på varje infall i S-D Sandströms körmusik
Carlhåkan Larsén upplevde en konsert där ambitionerna var skyhöga
Karin Dahlberg, sopran. Instrumentalister: Carl Adam Landström, Jonas Lundblad, Bernt Wilhelmsson, Jonas Losciale, Malin Nyström, Johann Soustrot. Musik av Sven-David Sandström. Dir: Alexander Einarsson. S:t Petri kyrka, Malmö, 15/9.
Höstens musikprogram i S:t Petri finns samlat i en fulltonigt innehållsrik broschyr. September innehåller till exempel en konsert till minnet av tonsättaren Sven-David Sandström, som avled i somras.
Sandström var en mycket produktiv kompositör, som med obekymrad flexibilitet rörde sig mellan olika genrer och svårighetsgrader, från fullskalig opera till meditativa solosuckar. Musik för den mänskliga rösten står ofta i centrum för hans skapande. Konserten vittnade om skyhöga ambitioner och lyssnarna fick sig till livs en större andel av hans output än man anat. Repertoaren hade räckt till ytterligare en halv konsert – det kammarmusikaliska hade väl trivts bättre i en lokal utan katedralakustik. Dock, Jonas Losciales klarinettoner lyftes naturligt mot höjden.
Petri sångare blev den självklara centralpunkt som Alexander Einarsson styrde med exakta, minimala åthävor. Kören har en klar lyster och jämn klang. När Sandströms noter ibland levererar en gammaldags konsonans är kören redo, men den surrar lika elegant också i de mest intrikata clustersvärmarna. Sandström, själv länge körsångare i Ingemar Månssons motettkör i Hägersten, hade olika perspektiv i sitt körskapande – från högsta exklusivitet till någorlunda överkomliga körsatser för kyrkoåret. En given höjdpunkt var ”To see a world” med engelsk text (William Blake), som fick både inleda och avsluta konserten. Sopransolisten Karin Dahlberg medverkade fint profilerat bland annat i verk som ”Frihetsmässa” och ”Behold, a virgin shall conceive”. Orgeln fick dundra i ”Befria mig ur friheten!”, från 1980 – konsertens äldsta inslag.
2018-11-01 Recension Skånska dagbladet skrivet av Lars-Erik Larsson
Trevino lockar fram det bästa ur MSO
KONSERT
Messa da Requiem
Av: Giuseppe Verdi
Malmö symfoniorkester
Petri Sångare
Dirigent: Robert Trevino
Solister: Amanda Pabyan, sopran; Dolora Zajick, mezzo, Stuart Neill, tenor; Dario Russo, bas
Konsertmästare: Marika Fältskog
Körledare: Alexander Einarsson
Malmö Live 1 november
https://www.skd.se/2018/11/02/trevino-lockar-fram-det-basta-ur-mso/
2018-03-11 Frank Martin: Golgotha
Petri sångare mötte en kolossal utmaning
ORATORIEKONSERT. Petri sångare, orkester. Sångsolister: Olle Persson, Sofie Asplund, Maria Streijffert, Johan Christensson, Daniel Hällström. Konsertmästare: Marika Fältskog. Dirigent: Alexander Einarsson. S:t Petri kyrka, Malmö.
Av: Carlhåkan Larsén
Petri sångare tog sig djärvt an Frank Martins oratorium ”Golgatha”, ett sällan framfört verk. Sveriges Radio var på plats i S:t Petri kyrka för att spela in bragden.
Kompositören Frank Martin (1890 – 1974) är knappt mer än ett namn i det svenska musiklivet, om ens det. Född och uppvuxen i kalvinistisk hemmiljö i Genève men för övrigt en pilgrim, som studerade i flera länder, efter Andra världskriget bosatt i Amsterdam men länge professor i Köln. En europé.
Gränsöverskridare också som tonsättare, påverkad av fransk impressionism i Claude Debussys version, österrikisk tolvtonsteknik i Arnold Schönbergs efterföljd och ytterligare andra impulser, inte minst en grundläggande vördnad för Bach.
Resultat? En stilistisk legering som bär en svårdefinierad men ändå personlig prägel. Romantisk expressionism med frigjord harmonik?
Ett av Martins större verk, oratoriet ”Golgotha” fick i helgen sin Sverigepremiär i Malmö. Ett stort uppbåd, en kolossal utmaning för den djärve men stabile dirigenten Alexander Einarsson, höga krav på den fulltoniga kören Petri sångare och den hårdutnyttjade orkestern med orgelbotten.
Därtill en grupp högklassiga sångsolister med den solide barytonen Olle Persson i en trovärdig vokal gestaltning av Jesus, där både värme och vrede fick sin särprägel; Sofie Asplund med rikt sopranskimmer och Maria Streijffert, som pejlade de klangrika alttonerna.
Kvintetten fullbordades fint av Johan Christenssons distinkta och finslipade tenor och Daniel Hällströms gedigna, auktoritativa basröst.
All aktning för prestationerna, allt ljus på tolkningens konstnärliga halt!
Anspråken var monumentala. Martin gjorde inte halt vid Kristi lidandes historia och korsfästelsen så som de återges i bibeltexterna – i en utförlig epilog skildrade han därtill uppståndelsen i mildare tongångar.
Tankar hämtade från kyrkofadern Augustinus bildade meditativ kontrapunkt till den upprörda, tveklöst utmejslade dramatik som präglade till exempel evangelisternas domstolsscener. Oratoriet bärs verkligen av upphovsmannens levande och påtagliga religiösa engagemang och temperament.
Det har anmärkts att ”Golgotha”, trots sin seriösa djuptolkning av passionshistorien, sällan framförs. Man förstår varför. Verket nästan dignar under sin egen tyngd.
Den komplexa växlingen mellan de storslagna utbrottens klangmassor och de lyriska vilopunkterna innebär en akustisk prövning med motpoler som inte ens en katedral som S:t Petri kan fånga eller uthärda, de resulterade ofta i en viss klanglig oklarhet.
Att SR P2 gjorde en inspelning av den lödiga prestationen var ett glädjande faktum. Även om den årliga traditionen med Bachs Matteuspassion brutits efter 40 år finns det liv – och abrupt växlande perspektiv – i Malmös kyrkomusik: samtidigt, i en annan del av staden, framfördes ”Jesus Christ Superstar”.
2017-11-06, Konsert Brahms Ein Deutsches Requiem tillsammans med MSO, Malmö Live, Malmö
MSO levererar det perfekta allhelgonaverket
Av: Matti Edén
MSO, Evan Rogister, dir. Agnes Auer, sopran. Carl Ackerfeldt, baryton. Petri Sångare. Malmö Live Vokalensemble. Malmö Live 2.11
Bland musikhistoriens stora dödsmässor intar Johannes Brahms Ein deutsches Requiem en särställning. Till skillnad från Mozart och Verdi som utgår från den katolska mässan, skriver protestanten Brahms texten själv utifrån sin odogmatiska och respektfyllda syn på kristendomen.Kristi uppståndelse nämns inte med ett ord. Det handlar inte bara om förlösningen, själens väg in i ljuset utan också om människorna som lämnas kvar på jorden. Sorg och förtröstan växer på samma stjälk.
Jag kan inte tänka mig ett bättre verk att framföra kring allhelgona. När Brahms sjunger om att gräset vissnar och blommorna faller landar musiken i den blomning som komma skall. Samtidigt tornar pukans trioler upp sig som åskmoln. Det finns sorg, men ingen domedag.
När MSO samlar styrkorna med en utökning av Petri Sångare och Malmö Lives Vokalensemble på sammanlagt runt hundra röster lyckas man tillsammans hantera denna spänning mellan drama och lyrik på ett, skulle jag vilja säga, modernt vis. Istället för att som många dirigenter sluta ögonen och låta musiken rulla upp sig i självspelande andäktighet, sätter Evan Rogister direkt igång med att arbeta med dynamik och kontraster.
Framförandet uppfyller många viktiga punkter: En melodisk lätthet á la Schubert förenas med en tyngd som både för tankarna till Bach och pekar fram emot Brahms första symfoni. Med Alexander Einarssons körinstudering i ryggen börjar kören att entusiastiskt växla mellan mild innerlighet, knivskarp kontrapunktik och maffiga fortissimon. Den slanka karaktären hos de båda sångsolisternas röster, Agnes Auer och Carl Ackerfeldt , berättar om vikten av ett lätt anslag.
Salens akustik tillåter allt. Man kunde ha hört färgen på sångarnas näshår, om de haft något. Samtidigt bildas en helhetsklang, och, inte minst, en sammansmältning med orkestern – trots att det visuella intrycket ger vid handen att kör och orkester är alltför för långt ifrån varandra.
2017-08-17, Konsert Malmöfestivalen, St Petri kyrka, Malmö
Känsligt med balanserad texttolkning
Av: Matti Edén
Svensk körlyrik tar plats på Malmöfestivalen. Under konsertserien Musik i S:t Petri framförs Lars-Erik Larssons Förklädd Gud i sällskap av andra blågula guldkorn. Det är lätt att ta detta älskade verk för givet. Trots sin milda yta påminner det oss om en inre fiende som även gjorde sin verkan 1940 och som nu sväller för fullt. Likgiltigheten. Hjalmar Gullbergs finkänsligt tonsatta dikt representerar dess motsats.
När nu Alexander Einarsson dirigerar Petri Sångare sätts tonen an i saker som David Wikanders Kung Liljekonvalje och Peterson-Bergers Sommarsång: luftigt och känsligt med balanserad texttolkning. Medelåldern i orkestern är ganska låg, vilket märks på icke nedsutten klang och nyfikna men ibland lite försiktiga soloinpass.
Det finns en risk med tacksamma verk som ”spelar sig själva”. Allt flyter på. Men Förklädd gud får inte bli mild och bekväm. Just som jag börjar sakna dramatik kommer det utbristande ordet ”vem?” och blåser bort likgiltigheten. Barytonen Martin Arpåker och sopranen Ann-Margreth Nyberg tillför stadga och patos, låter oss smaka på orden som just planterats i läsningen. Och inför Lars Humbles läsning slår det mig hur otroligt många sätt det finns att läsa just Gullbergs dikt. Teaterräven lyfter fram det utåtriktade och direkta, men det som landar är eftertänksamhet.
2016-10-17, Lunchkonsert Lunds körfestival, Lunds Domkyrka, Lund
En körfestival för både stort och smått
2016-09-16, Carmina Burana med MSO, Malmö Live
Carmina Burana drog fullt hus
Lars-Erik Larsson
Fullt intill sista plats i den stora konsertsalen och ovationer som kunde lyfta taket efter slutackordet; inget tvivel om att MSO:s säsongsöppning blev en succé. Och den stora publikmagneten var naturligtvis uppförandet av Carl Orffs Carmina Burana, ett av konstmusikens mest älskade och spelade verk.
Det uppförs åtminstone en gång varje dag någonstans i världen och så har det varit de senaste 30 åren, det finns i över 300 inspelningar och överträffar därför lätt den närmaste konkurrenten, Beethovens Symfoni nr 5.
Efter andra världskriget blev Carl Orff föremål för undersökningar om sitt samröre med nazisterna i Tyskland. Han framhöll då bland annat att dessa ”hatade” Carmina Burana och såg verket som ett exempel på dekadens. Detta var ren lögn: efter uruppförandet på Frankfurtoperan i juni 1937 förklarade propagandaministern Joseph Goebbles att verket skulle vara den standard som all tysk konstmusik skulle bedömas efter. Carmina Burana blev också det mest uppförda stycket ny musik i Tredje riket.
Även i övrigt finns det en hel del fläckar i Carl Orffs CV. Han utvecklade en form av musikpedagogik som han kallade ”Schulwerk” och försökte få sin vän Baldur von Sirach, Hitlerjugends ledare, att använda detta i den organisationen. Och han tog emot uppdraget att skriva ny scenmusik till Shakespeares skådespel En midsommarnattsdröm; nazistkoryféerna kunde inte lyssna på musik skriven av juden Mendelssohn.
Rent musikaliskt är inte Carmina Burana speciellt högtstående. Några av dåtidens kritiker retade sig på influenserna från jazzen men dessa är trots allt ganska svaga. I övrigt är det rymiskt enkelt men effektivt och präglat av vad som närmast kan karaktäriseras som harmoniskt bakåtsträvande. Men receptet fungerar bevisligen; förutom originalets stora popularitet har delar av verket använts i otaliga reklamfilmer.
Framförandet vid torsdagens konsert var både pampigt och medryckande. Marc Soustrot eldade på de medverkande i sin vanliga stil men var samtidigt varsam och noggrann med dynamiken och lyckades skapa en fullödig klang i orkestern. Mycket fin var också klangen i de båda körerna: Københavns Drengekor svarade upp till sitt internationellt goda rykte och Petri Sångare fortsätter sin lysande utveckling. De tre solisterna svarade också för mycket habila insatser, särskilt måste Gert Henning-Jensens tolkning av den sorgliga ”Stekta svanens sång” nämnas.
Före paus spelades delar ur Sergej Prokofjevs Romeo och Julia-sviter. Bra klang i orkestern med på sina ställen hade dirigenten uppenbara problem med takten och även i övrigt var framförandet en aning kraftlöst.
Som inledning var MSO:s konsertmästare Marika Fältskog solist i Hector Berlioz ”Réverie et caprice” för violin och orkester. Hennes teknik var föredömlig och tonen i instrumentet utsökt men hon skulle ha vågat ta mer plats; nu försvann soliststämman in i orkestern.
2016-05-07, Recension av vår konsert i Tempelkyrkan, Helsingfors
https://www.hbl.fi/artikel/klanglig-variation-och-dynamik/
”Petri Sångare har en mycket angenäm, lite soprantung klang med tilltalande runda mansröster. De bjuder dessutom på spännande klanglig variation och dynamik, och är inte rädda för att ge texten karaktär. Dirigenten Alexander Einarsson fraserar nyanserat och smidigt flytande, och presterar tack vare sina välutbildade sångare en imponerande musikalisk precision.”
2016-03-23, Passionskonsert: Dvořák – Stabat Mater, St Petri Kyrka, Malmö
http://www.skd.se/musikochmatbloggen/2016/03/24/vackert-och-innerligt/
Stabat mater dolorosa
juxta Crucem lacrimosa,
dum pendebat Filius….
Denna hymn, som brukar tillskrivas Jacopone da Todi, en franciskanermunk från Umbrien som levde på 1200-talet har genom århundrandena inspirerat och tonsatts av mängder av kompositörer, från Palestrina fram till senare tonsättare. Bland dem Antonín Dvořák, vars Stabat Mater för orkester, blandad kör och solokvartett från 1877 uppförs relativt ofta, speciellt så här i påsktid. Men ett år tidigare skrev han en version för solokvartett, bland kör och solopiano. Denna version uppfördes i onsdags i S:t Petri kyrka i Malmö med Petri Sångare, en solokvartett med Karin Dahlberg, sopran; Helene Ranada, alt; Adam Riis, tenor och Martin Arpåker, bas. Marianne Jacobs svarade för pianostämman och Alexander Einarsson dirigerade.
Jacopone skrev sin hymn på ganska skraltigt munklatin, fyllt av nödrim och grammatiska grodor, egentligen så långt man kan komma från Ovidius och Vergilius stålblanka klassiska latin. Men det ger texten värme, mänsklighet och religiös innerlighet. Något liknande gäller också Dvořáks två versioner: den första är kanske så kompositionstekniskt fulländad men vad den är desto mer lyrisk och innerlig.
Framförandet i S:t Petri präglades också av värme och innerlighet. Dirigenten höll ett lugnt men fast tempo, dynamiken fanns där men blev aldrig överdriven och körklangen var mycket vacker och distinkt. Solisternas prestationer höll samma höga klass och den ackompanjerande pianostämman säker och stödjande, kanske med lite för yvig pedalbehandling om man ska vara kritisk.
Alexander Einarsson har lyft Petri Sångare till en kyrkokör att räkna med. När så det stora orgelprojektet snart är klart finns det all anledning att tro att S:t Petri blir Malmös centrum för sakral music.
2014-05-26 Konsertrecension Kalmar Domkyrka
Barometern: http://www.barometern.se/konserter/lysande-uppvisning/
2014-04-14 Sydsvenskan MacMillan
2014-02-23 Sydsvenskan
2013-12-06 Sydsvenskan Bach Juloratoriet
Västervikstidningen, A capellakonsert
2012-04-12 Sydsvenskan Lukaspassionen
2012-04-01 Skånska dagbladet Lukaspassionen