Golgotha är ett av 1900-talets viktigaste sakrala musikverk men dyker väldigt sällan upp på konsertrepertoaren. Framförandet den 11 mars blir de facto första gången någonsin som verket framförs i Sverige och konserten spelas in för Sveriges Radio P2.

Den schweiziske tonsättaren Frank Martin (1890-1974) började komponera redan som 8-åring och hans främsta förebild var Johannes Sebastian Bach, vars Matteuspassion gjorde ett oförglömligt intryck på honom alltsedan han hörde verket för första gången som 10-åring. Martin studerade såväl matematik och fysik som pianospel och komposition, och strävade hela tiden mot ett eget tonspråk, förvisso starkt influerad av den tyska musiken men även av tidens franska tonsättare och den framväxande tolvtonstekniken.

Som tionde och yngsta barnet till en kalvinistpastor inspirerades hans verk ofta av hans kristna tro, men inför att tonsätta passionsberättelsen kände han sig ödmjuk och ovärdig, i synnerhet med den formidabla Matteuspassionen som måttstock. Men ämnet pockade på och till slut kunde inte Martin stå emot kallelsen.

Golgotha – ett passionsoratorium i två delar för fem solister, kör och orkester – tillkom under åren efter andra världskriget, och en av faktorerna som slutligen triggade Martin var Rembrandts etsning De tre korsen, vars ljusdunkel och dramatiska växling mellan det skarpt upplysta och skuggpartier levandegör dramatiken i berättelsen om Jesu korsfästelse.

På samma sätt målar Martin i toner fram händelserna under Jesu sista timmar, från det han rider in i Jerusalem fram till korsfästelsen, med ljus och mörker, smärta och skönhet, ångest. Martin återger passionsberättelsen men talar inte om för lyssnarna vad de ska tänka eller känna genom dramatiskt övertydlig musik, utan låter spänningen byggas upp inte genom ökande tonstyrka eller rytmisk energi utan genom den harmoniska utvecklingen, där partituret rör sig framåt i ett stadigt tempo med en övergripande melankolisk atmosfär.

Martin har hämtat texterna till sitt oratorium inte bara ur de fyra evangelierna utan väver även in avsnitt ur Augustinus bekännelser från slutet av 300-talet och låter dem fylla samma funktioner som ariorna och koralerna i Bachs passioner.

PETRI SÅNGARE
Orkester
Carl Adam Landström, orgel
Olle Persson, Jesus och baryton
Sofie Asplund, sopran
Maria Streijffert, alt
Johan Christensson, tenor
Daniel Hällström, bas
Alexander Einarsson, dirigent

Fri entré