Antonín Dvořák: Stabat Mater i originalversionen 1876 för kör, solokvartett och piano

PETRI SÅNGARE
Karin Dahlberg, sopran
Helene Ranada, alt
Adam Riis, tenor
Martin Arpåker, bas
Marianne Jacobs, piano
Dirigent: Alexander Einarsson

När Antonín Dvořák skrev sitt första sakrala verk valde han att tonsätta den katolska hymnen Stabat Mater, som tillskrivs fransiskanermunken Jacopone da Todi (ca 1230-1306) och som beskriver Jesu moders reaktion på sin sons lidande och död.
Musikverkets tillkomst är intimt sammankopplat med den tragedi som drabbade Dvořák själv, då han på mindre än två år, mellan 1875 och 1877, förlorade alla sina tre barn. Sorgen lyser igenom uppenbart uppriktig och intim, men tonsättare…n låter sig aldrig övermannas av förtvivlan utan förblir förtröstansfull.
Dvořáks Stabat Mater fick vid premiären genast musikvärldens gensvar, men fram till nyligen har endast versionen för fullskalig orkester, blandad kör och solokvartett från 1877 varit känd och framförts.
Musikforskare fann manuskript till en tidigare version från 1876, som skiljer sig från den senare versionen på flera vis. Originalversionen är komponerad för solokvartett, blandad kör och solopiano och den innehåller endast sju satser istället för den senare versionens tio.
I Dvořáks brevkonversationer blir det tydligt att versionen från 1876 inte enbart var en testskiss av orkesterverket utan är en genomkomponerad version i sig själv. Instrumenteringen med solopiano istället för orkester ger en helt annan ton i musiken. Denna version är mer lyrisk, introvert och intim än de senare.
Röst, snarare än orkester, är det viktigaste medlet för känslor i detta verk. Smärta, ångest och stunder av uppgivenhet alternerar med smekande rörlighet och bräcklighet.
Musiken både utmanar och tröstar, med mjuka penseldrag, men förnekar samtidigt inte att vi inte kan undgå sorgens realitet, som här når en nivå av universell storhet.

Fri entré.