\u201dPoesin st\u00e4ller de fr\u00e5gorna om livet som politiker, pr\u00e4ster, milit\u00e4rer och mediam\u00e4nniskor aldrig riktigt kan besvara. Poeterna besvarar heller inget men de st\u00e4ller b\u00e4ttre fr\u00e5gor.\u201d <\/p>\n
Jacques Werup (1945-2016) var romanf\u00f6rfattare, poet, estrad\u00f6r och musiker. Han tilldelades flera stora priser f\u00f6r sitt litter\u00e4ra arbete, bland annat Malm\u00f6 stads kulturpris (1995), De Nios Stora Pris (2006) och Wahlstr\u00f6m & Widstrands Litteraturpris (2010). Jacques Werup gav ut mer \u00e4n trettio b\u00f6cker i olika genrer; diktsamlingar, romaner, ess\u00e4er, tolkningar och r\u00e4knades till de fr\u00e4msta av v\u00e5ra f\u00f6rfattare. Jacques Werup m\u00f6tte \u00e4ven en stor publik med sina scenf\u00f6rest\u00e4llningar. 2011 utkom den sj\u00e4lvbiografiska boken Medan jag levde och Jan Troells dokument\u00e4rfilm om Jacques Werup. <\/p>\n
Petri S\u00e5ngares planerade februariprogram Tribut till Jacques Werup, d\u00e4r Werup sj\u00e4lv skulle varit en aktiv ut\u00f6vare, har nu f\u00e5tt omformas till en minneskonsert. Alexander minns m\u00e5nga fina samtal och samarbeten och reflekterar att personen har l\u00e4mnat jordelivet, men orden fr\u00e5n hans penna och hj\u00e4rta finns kvar bland oss. \u201dDet \u00e4r en n\u00e5d att leva h\u00e4r en stund p\u00e5 jorden. Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig f\u00f6rlora dig.\u201d Orden \u00e4r Werups. Vila i frid. <\/p>\n
\u2022 Ulrika Emanuelsson: S\u00e5nger f\u00f6r dem vi f\u00f6rlorat
\n Petri S\u00e5ngares \u201degen\u201d Ulrika Emanuelsson (f. 1965) \u00e4r tons\u00e4ttare, s\u00e5ngerska och dirigent utbildad vid Malm\u00f6 Musikh\u00f6gskola, men har \u00e4ven en rytmikpedagogexamen samt s\u00e5ngstudier i Ungern och USA bakom sig. Hon komponerar f\u00f6r k\u00f6r a cappella och med orkester, orkesterverk samt har skrivit en opera.
\n S\u00e5nger f\u00f6r dem vi f\u00f6rlorat f\u00f6r damk\u00f6r, sopransolist, tenorsolist och symfoniorkester uruppf\u00f6rdes av Petri S\u00e5ngare i november 2014, vid en konsert d\u00e4r Jacques Werup sj\u00e4lv medverkade som recitat\u00f6r. En recensent liknade d\u00e5 verket vid ett sk\u00e5nskt rekviem, men f\u00f6r Jacques var det en kosmisk m\u00e4ssa. Kv\u00e4llens framf\u00f6rande inneb\u00e4r uruppf\u00f6randet av kammarmusikversionen. <\/p>\n
\u2022 Karin Rehnqvist: Musik till den sovande
\n Karin Rehnqvist (f.1957) \u00e4r en av Skandinaviens mest v\u00e4lk\u00e4nda tons\u00e4ttare, vars musik ofta framf\u00f6rs runt om i v\u00e4rlden. Hon komponerar kammarmusik, orkestermusik och vokalt, och arbetar g\u00e4rna med annorlunda och gr\u00e4ns\u00f6verskridande konsertformer.
\n Musik till den sovande skrevs till nyinvigningen av Musikaliska Akademiens stora sal, Nybrokajen 11. Hennes egna tankar: ”Vad skriver man till en invigning? N\u00e5got glatt, roligt, pampigt? Mitt i julruschen drabbade mig en dikt om frid \u2013 o\u00e4ndlig frid. Den pockade p\u00e5 att bli tonsatt. Musikerna jag hade till mitt f\u00f6rfogande var idel solistprisvinnare och utgjorde d\u00e4rf\u00f6r ett udda instrumentarium: tv\u00e5 fioler, klarinett, baryton och slagverk, i sanning en utmaning… Jag valde pukor i slagverket. Dels f\u00f6r att s\u00e5ngaren skulle slippa st\u00e5 f\u00f6r baslinjen, dels f\u00f6r att pukor \u00e4r suggestiva. Pukor och frid, g\u00e5r det ihop? Vi f\u00e5r v\u00e4l h\u00f6ra.\u201d Dikten som pockade var Jacques Werups Fl\u00e4ckar av liv.
\n Barytonsolot sjungs av Olle Persson, som sedan m\u00e5nga \u00e5r tillh\u00f6r de mest efterfr\u00e5gade och engagerade svenska s\u00e5ngsolisterna i sin genre. <\/p>\n
\u2022 Emmy Lindstr\u00f6m: Vintergatan fryser
\n Emmy Lindstr\u00f6m (f.1984) \u00e4r violinist och en av v\u00e5r tids nya tons\u00e4ttare. Hon har studerat vid Kungliga Musikh\u00f6gskolan i Stockholm och vid H\u00f6gskolan f\u00f6r Scen och Musik i G\u00f6teborg. Lindstr\u00f6ms musik har spelats p\u00e5 scener i Europa och i s\u00e5v\u00e4l svensk som utl\u00e4ndsk radio. Med bakgrund inom s\u00e5v\u00e4l den klassiska musiken som folk- och teatermusik har hon utvecklat ett unikt tonspr\u00e5k.
\n Best\u00e4llningen av Emmy Lindstr\u00f6ms verk till festivalen Lund Contemporary 2017 (uruppf\u00f6rande 4 februari) gjordes med utg\u00e5ngspunkt i Jacques Werups dikt Den sista l\u00e5nga vintern. Strofer ur dikten blev till en ny dikt f\u00f6r just detta stycke, d\u00e4r recitation skriven f\u00f6r Jacques Werup sj\u00e4lv har inkomponerats.
\n Med anledning av Jacques Werups bortg\u00e5ng i november 2016 g\u00f6rs recitationen ist\u00e4llet av Jacques goda v\u00e4n Lill Lindfors. <\/p>\n
\u2022 Michael Saxell: Svit ur G\u00f6r mig lite levande
\n Michael Saxell (f.1956) \u00e4r en svensk musiker och l\u00e5tskrivare, f\u00f6dd i Helsingborg och uppvuxen i Malm\u00f6. Bland hans mest k\u00e4nda l\u00e5tar kan n\u00e4mnas N\u00e4r en flicka talar sk\u00e5nska, Om himlen och \u00d6sterlen samt nu senast If I Were Sorry, med vilken Frans representerade Sverige i ESC 2016.
\n Saxell och Werup skrev musik och text till konsertf\u00f6rest\u00e4llningarna Levande tillsammans och En k\u00e4nsla av ljus. De turnerade i Sverige 2004\u20132007 tillsammans med bland andra Lill Lindfors, Jan Lundgrens trio och Mats Ronander. <\/p>\n
Medverkande:
\n Lill Lindfors
\n Olle Persson
\n Ann-Margreth Nyberg
\n Martin Vanberg
\n Petri S\u00e5ngare
\n Musiker ur MSO \/ MOP
\n Carl Adam Landstr\u00f6m
\n Dirigent: Alexander Einarsson <\/p>\n
Konserten spelas in f\u00f6r P2 Live. <\/p>\n
Fri entr\u00e9.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
\u201dPoesin st\u00e4ller de fr\u00e5gorna om livet som politiker, pr\u00e4ster, milit\u00e4rer och mediam\u00e4nniskor aldrig riktigt kan besvara. Poeterna besvarar heller inget men de st\u00e4ller b\u00e4ttre fr\u00e5gor.\u201d Jacques Werup (1945-2016) var romanf\u00f6rfattare, poet, estrad\u00f6r och musiker. Han tilldelades flera stora priser f\u00f6r sitt litter\u00e4ra arbete, bland annat Malm\u00f6 stads kulturpris (1995), De Nios Stora Pris (2006) och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Minneskonsert Jacques Werup<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-444","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized","without-featured-image"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/444","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=444"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/444\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":445,"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/444\/revisions\/445"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=444"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=444"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petrisangare.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=444"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}